Menu Content/Inhalt
Hem Wermländska Sällskapet i Uppsala
Wermländska Sällskapet i Uppsala

Nationens antikvarie Marcus Modh i aktionUppsala bjöd på ihållande höstregn när Wermländska Sällskapet gjorde en utflykt söndagen den 14 oktober. Första anhalt var sällskapets moderförening Värmlands nation, en värmländsk ambassad mitt på den platta Uppsalaslätten. Vi hälsades välkommen av förste kurator Josefin Högström, som senare berättade mer om nationens verksamhet. Vi fick bland annat veta att nationen driver kafé och pub, att det finns 150 ideellt arbetande ämbetsmän och sex heltidsarvoderade. Det finns flera föreningar som kör, dans-, teater- och spexförening. Nationen hyr dessutom ut över 100 studentrum och lägenheter.

Inspektor, professor Lars Burman, nyligen utnämnd till överbibliotekarie på universitetsbiblioteket, informerade om vad en inspektor är och presenterade sin nya bok om vältalighet och kulturyttringen studentnationer. Sällskapets webbredaktör Anders Edström, även nationens ansvarige utgivare och före detta bibliotekarie på nationen, gav oss en inblick i bibliotekets olika skatter. Biblioteket består bland annat av ett donerat, sammanhållet bruksbibliotek från Svaneholms bruksherrgård och visar vad som lästes vid en sådan vid mitten av 1800-talet. Mitt i det kulturarvet intog vi vår utmärkta lunch.

Sedan blev det dags för en av dagens höjdpunkter när nationens antikvarie Marcus Modh visade oss en stor del av nationens konst och inventarier. Han hade också tagit fram föremål som Wermländska Sällskapet skänkt till nationen genom åren. Bland dessa finns en praktfull karmstol som skänktes 1930 och används av inspektor. Det är en kopia av Esaias Tegnérs stol i biskopsgården Östrabo i Växjö. Vidare finns ett bord och soffa som också är kopior av möbler på Östrabo och ett par nygustavianska stolar, vilka är kopior från Rämmens herrgård. Sällskapet har även skänkt en stav för att äska tystnad med vid middagar, en Dalslandsfana och förste kurators insignium som skänktes i samband med nationens 300-årsjubileum 1960. Även inspektors insignium är en gåva från sällskapet. Det överlämnades av dåvarande ordföranden Erik Elinder vid nationens 325-årsjubileum 1985 och är likadant som det sällskapets ordförande bär; banden mellan nationen och sällskapet är som sagt starka.

Antikvarie Marcus Modh, sällskapets vice ordförande Monica Börjesson Gure och förste kurator Josefin HögströmUnder rundvandringen förevisades ett rikt bestånd av tavlor och möbler, bland annat den stora målningen ”Lifsgåtan” av Gustaf Fjaestad som nationen köpte 1924, men originalet hänger numera på Rackstadmuseet i Arvika. Vi fick även se ”Karlstad före branden 1865” av Henrik Lilljebjörn, Carl Eldhs byst av Gustaf Fröding från 1906. Fröding har alltjämt en bula i bakhuvudet efter ett fall från ett fönster vid något firande på nationen. Över den öppna spisen i övre trapphallen sitter Christian Erikssons gipsutkast till en del av frisen på Dramatens fasad. Det skänktes av konstnären 1909. Mer sentida konst har skänkts till nationen tack vare Marcus Modhs arbete med att direkt tillfråga konstnärer. Därför kunde vi även bese verk av värmländska konstnärer som Lars Lerin, Jessica Stuart-Beck, Marja "i Myrom" Hallstensson, Jörgen Zetterquist, Olle Zetterqvist och Amalia Årfeldt. Rackstadmuseet har därtill berikat nationens bokbestånd med 21 böcker om värmländsk konst och kultur.  
 
Medlemmar lyssnar till Per Ström i konsistoriesalenVi vandrade sedan upp till universitetshuset där akademiintendenten Per Ström väntade. Han gav oss en inlevelsefull bild av universitetets historia i konsistoriesalen. Det blev därefter en synnerligen intressant vandring genom flera av de gamla fakultetssalarna och kanslersrummet när akademiintendenten på ett initierat och trivsamt sätt introducerade målningar och andra verk för oss. Naturligtvis besåg vi porträttet av den förutvarande rektorn, professor Erik Gustaf Geijer och Anton Niklas Sundberg, biskop i Karlstad som sedermera blev ärkebiskop. Han är bland annat känd för sin frispråkighet, men Per Ström kunde presentera trovärdiga vittnesuppgifter från en person som träffat Sundbergs betjänt, som aldrig hade hört honom svära.

Det blev en dag fylld av konst och kulturhistoria med Värmland i centrum. Nationen hade förberett sig väl och för vår skull även möblerat rum och hängt upp tavlor, som ännu ej fått sin slutgiltiga hängning. Wermländska Sällskapet och Värmlands nation har gemensamma intressen och gamla starka band som säkert kan utvecklas ytterligare.

Text: Anders Edström

Foto: Hans A Olofsson

Några av resenärerna poserar invid Geijersstatyn, vars huvud tyvärr saknas på bilden