Nyårsvesper
Wermländska Sällskapet har en lång tradition av att samlas till Nyårsvesper. Vesper är latin för ”afton” och är en bön som hålls vid solnedgången eller klockan 18. När årets Vesper inleddes 12 januari vid tre började det skymma och sedan följde ett fint och varierat program med tal, sång, musik och kyrkohistoria.
Vår ordförande Katarina Leoson sjöng först Geistliches Wiegenlied av J Brahms och senare Morgen! av R Strauss. Natalya Pasichnyk framförde två pianostycken av de ukrainska kompositörerna K Stetcenko och V Silvestrov. Peter Eriksson spelade vackert på viola och Anders Andersson ackompanjerade på piano till psalmsången. Högtidstalet hölls av Katarina Leoson och hon framhöll att Nyårsvesper är ett fint sätt att summera det år som varit, att komma till ro och så småningom se framåt. Hon talade också om sitt återkommande nyårslöfte, att bli en ”bättre människa”, men att hon i år preciserat det till att vilja bli en bättre ordförande.
Goda förebilder är Sällskapets tidigare ordförande, Anders Andersson och Nils Gunnar Billinger. Domkyrkokaplan Ulf Lindgren fängslade oss även i år med berättelser om Storkyrkans historia. Denna gång om hur installationen av rör med varmluft på 1800-talet ökade antalet besökare i kyrkan. Det nya värmesystemet gjorde att flera gravstenar inne i kyrkan gick sönder då värmen spreds via galler i kyrkgolvet. De syns i dag som mosaik infattade i golvet. De flesta av oss fortsatte till caféet Grillska Huset för kaffe och landgång. Alla gäster lyssnade när vi avslutade med ”Ack Värmeland du sköna”.
Fotograf: Fredrik Jönsson